Dagarna går ihop, liknar varandra. Något jag egentligen inte är rädd för, vardagen alltså. Jag gillar tryggheten en vardag ger. Men just nu vore det ändå skönt om tiden gick lite fortare, om det som komma skall kunde komma nu. För jag behöver solen och värmen och äventyret som väntar i december. Tänk att få andas utan vardag i nästan tre veckor. Prisa Gud, kommer jag spontant uttrycka när jag kliver av planet i fjärran land den 30 november. Eller så skriker jag något mindre religiöst som Fy fan vad skönt, bara för att det skulle vara mer likt mig. För fy fan vad skönt det ska bli med semester.
Helg vs Helg
Förra helgen åkte jag bil i 200 mil, stod emot Skånes vindar, gick vilse i skogen, var på samma bröllop som Agneta Sjödin, var ute och red i skogen på en häst jag ramlade av samt höll på att bli prejad av vägen av en buss.
Denna helg har jag härjat med De två små, handlat kattmat och kattsand, av misstag hamnat på en tävling i hästhoppning, sett Timrå IK spela så jävla dåligt så jag vet inte vad, kramats i min soffa och storstädat lägenheten.
Man skulle kunna tro att jag tycker att förra helgen är mer spännande än denna. Men vet ni vad, jag gillar de vanliga vardagliga lördagarna och söndagarna då jag kan andas.
Därmed inte sagt att jag inte gillar roadtrips till Skåne i bland.
Långhelg
Denna helg kommer vara fyra dagar lång. Åh,vad jag ha längtat efter en fyra dagar lång helg. Men först blir det sisådär 100 mil i bil. Jag får tid på mig att koppla bort och ner. Åh, vad skönt att koppla bort och ner.
Kattkvinnan
Känner mig som en galen kattkvinna. Pratar med kissarna när jag är hemma och saknar dem när jag är borta. Men roligast är nog ändå att P är likadan. Han som inte skulle ha katt.
Fånigt
Småfnissar åt mig själv. Känner mig fånig och typ fjorton igen. Och den enkla anledningen är att P kommer hem efter några dagars bortajobb. Jag var likadan förra veckan när han var på väg hem. Haha, herregud vad jag kan skatta mig lycklig som får dela livet med denna varelse.
Andningspaus
Tar en paus från livet. Eller fel, det är det här som gör livet till ett liv. Så här kan jag andas. Spegelblankt vatten som förlänger den redan oändliga himlen. Det är så att man blir poetisk, näst intill religiös. Jag sparar dikterna i huvudet och tar några djupa andetag. Jag stannar här en stund till.
Mina små pärlor
P skulle inte ha katt. Men i går när han åkte iväg på jobb för resten av veckan var kissarna det sista han klappade på innan han for.
Mina små fina pärlor smälter vilket hjärta som helst.
Rasande fart
Tänk att en helg kan gå så sjuhelsikes fort, på en grisblink så var det måndag. Vet inte om jag gillar det faktumet egentligen. Men vad ska man göra, man är inte 10 år längre. Inga sommarlov som känns oändliga eller helger som känns som evigheter. Nu är jag glad om jag har semester i huvudtaget och att den inte regnar bort. De korta helgerna är heliga. Det slog mig som ett slag i ansiktet att jag är vuxen och att jag inte gjort någonting för att mota utvecklingen i grinden.
Som tur är finns det andra tjusningar med vuxenlivet som man inte hade som barn. Jag ska bara komma på dem först.
Familjen är utökad
Jag är uppvuxen med djur; katter, hundar, tjurar, grisar, kaniner, höns, häst, marsvin, får, kalkoner. De har alla på något sätt berikat mitt liv.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag avstått från att skaffa nya små liv, har bott ensam i små lägenheter
Men nu var det dags. Och det var kärlek vid första ögonkastet.
Nästan …
Kikat på hockey idag. Per Hallin missade några nästanlägen. Man bara måste hata nästanlägen. Som när man nästan vann i spel. Eller nästan fick det där drömjobbet. Eller nästan fick på sig jeansen. Eller nästan vann budgivningen.
Å andra sidan har man varit med om nästanlägen som gjort att man börjat tro på högre makter. Som när man nästan blev ihjälkörd. Eller nästan skar av sig fingret.
Men oavsett nästanläge så är det dem vi lär oss av.



